Visit Nykoping (en)

Litterart

Nyköpings kulturhelg med litteratur, musik, scen, konst och möten.

Välkommen till LitterArt – en återkommande kulturhelg i Nyköping. Under flera dagar fylls staden av författarsamtal, musik, scenkonst, konst, guidningar, poesi och mycket mer.

Här samlas både lokala röster och inbjudna gäster. Du kan komma för ett enskilt evenemang eller uppleva flera dagar av kultur runt om i Nyköping.

LitterArt genomfördes för 14e året i Nyköping år 2026.

 

Vinnare poesitävling 2026

FAKTARUTA om X

(mannen som hörs vissla i bakgrunden, mannen som kunde vara jag):

* Kan gå på händerna som Ferlin,
är nästan lika närsynt som Fröding,
har i likhet med Ekelöf aldrig varit i Indien.

* Han har tre vänner på Facebook och fem naturliga fiender, man kan undra vilka.
Man får ett intryck av att han deltar i livet utom tävlan, lite avmätt och med åtskilliga
förbehåll.

* Periodvis har han sagt sig vara villig att byta jag med vem som helst, helt i blindo och
utan ångervecka.

* Det har också hänt att han följt med sig själv upp på ett hotellrum en sen kväll, och det
hade han nog inte riktigt räknat med: att han skulle vara så lättlurad. Vid de tillfällena kan
han känna att han glider sig själv ur händerna, och efteråt vet han inte riktigt var han ska
kunna utkräva något ansvar.

* Emellanåt, ibland flera veckor i sträck, kan han ligga död i sin lägenhet innan han
kommer på andra tankar och yrvaket, kanske lite skamset, reser sig upp.
Sen börjar allting om, inget konstigt med det. Det är så det fungerar.

PLATS 2. NU ÄR JAG GRUS

av Gustav Engman

 

Nu är jag grus,
men jag var något annat.
I en annan tid.
Jag hörde ihop.

Nu är jag ensam,
fri.
Men jag satt ihop.
Om det vittnar min form.

Rak och rätvinklig åt ena hållet,
rundad och mjuk åt det andra.
Nästan en natursten nu,
men inte riktigt.

En del av något.
Jag höll ihop andra,
som murbruk mellan stenar.
Jag kan undra var de är nu.

Håller de ännu ihop.

PLATS 3. SÅ LÄNGE JAG MINNS HAR JAG VELAT FLY

av Stella Michael

 

Så länge jag minns 

har jag velat fly, 

det är samma mönster varje gång –  

packar kappsäcken 

köper biljetten i all hast 

lämnar bakom mig  

tyngden jag alltid burit på  

och ärren på armarna 

Innan jag går  

andas jag in doften 

av dina öron 

 

Jag river loss rötterna 

som slangarna från en sängpatient  

simmar anonym längs gråa diken, 

kanske är jag ett träd? 

ställer mig bland deras smala kroppar 

väver tårna i rottrådarna 

betraktar speglingen i frusna pölar 

ger mig av igen 

 

Jag ser världen, 

jag tar tåget tillbaka 

hem 

där köket doftar bekant, 

allt är annorlunda 

och ändå likadant 

 

Som sommaren då vi flyttade in i huset 

du var liten  

det var första gången jag gick ensam 

i en skog med täljkniv 

gjorde en pilbåge, och grenarna 

ligger nog kvar i hyllan  

Mitt rum är något annat nu 

jag har slutat sova där 

 

Det är kväll och det är vackert 

jag står nära något bekant 

mörker som en gång 

var nästan allt 

Jag drar på mig kappan 

 

Du doftar sömn 

du sover djupt i trädgården 

där gräset är högt och du ser över ån 

du är gammal och mjuk 

precis som jag drömde 

Jag beundrar stilla 

fårorna i barken 

klättrar upp i din trädkrona  

med smala apfingrar

PLATS 4. ALLT JAG ÄR

av Malin Tyberg



Jag är alla mina åldrar

Jag är 6-åringen
Med mamma och två pappor, min egna och min nya
På julafton
Förväntan och glädje

Jag är 6-åringen som öppnar för polisen
Och tar emot budet att min nya pappa har skjutit sig
med ett hagelgevär
Ringer psyk när mamma inte kan gå

Jag är 8-åringen som får samtal om min pappas död
Just innan jag går på barnkalas
Tårta, skratt, dimma

Jag är barnet som leker genom mammas rus
Sover hos grannar och andra

Jag är barnet som skapar nya världar, långt borta, fantasi och magi

Jag är 9-åringen som åker tåg med mamma på sportlovet
Och får My little pony
Som kvällsfikar och ser på Jeopardy, Wimbledon
och pussar mamma god natt

Jag är 10-åringen som får veta att mamma är sjuk
Och 15-åringen som får veta att hon ska dö

Jag är 16-åringen som åker på semester med mamma för sista gången.

Jag är gymnasieelev och sjukvårdare

Jag är fast, trängd, överfallen av fasan
Jag är fri och ensam i vår lägenhet

Jag är 19 åringen som finner sin livspartner
Kärleken
Och den som begraver sin mamma

Jag är studenten, firandet
Sorgen, saknaden

Jag är arbetskamrat och vän

Jag är förälder med tre egna barn som snart är vuxna
Jag är äldre än vad min föräldrar blev

Jag är all min glädje
All min sorg
Jag är allt som jag fått
Och allt jag förlorat

 

PLATS 4. FLYGARE

av Jörgen Hassler

 

Vid ett lämpligt tillfälle

kommer jag att återuppta sökandet

efter den lilla rosa fågel

som har gått förlorad

 

Den levde i våra drömmar

eller i en mer verklig verklighet

fjärran från dom grånande gränder

och dom regnvåta asfaltsfält

där vi vanligen vistas

 

Flygfäet kan förstås

som det sista försöket 

att från dom vertikalt horisontella zonerna

återställa tingens rätta ordning

 

Kanske gick vår bevingade vän inte förlorad,

kanske valde vi bara den vanliga verkligheten

framför den verkliga;

valde att sluta våra ögon

och se oss själva som blinda

 

Men i mitt betongliv

minns jag fortfarande flygaren

som det vackraste djuret

i buren märkt ’flyttfåglar’;

som smidigt seglande,

svävande utan pardon,

utan sedesam medgörlighet

beväpnad med storartad enkelhet

och skoningslös välvilja;

som en varelse

som hotar att förverkliga en dröm

om flykt i fria skyar

och att exponera

en livslögn

byggd av förnuft

och indolens

Frågor om årets LitterArt Gästabud kontakta
Lisa Ahrenberg

lisa.ahrenberg@nykoping.se