Text om historisk stadsvandring

Om vandringen

Stadsvandringen börjar utanför Turistbyrån på Stora Torget, utmed Västra Storgatan fram
till Säteritakskorsningen (Västra Trädgårdsgatan) och Stora Hotell hörnet (Brunnsgatan),
uppför Brunnsgatan där man viker av till höger in på Knipgränd fram till Västra
Trädgårdsgatan, som korsas in på Borgarebergsstigen med Västra klockstapeln, följer
stigen till vänster och kommer efter att ha korsat Hospitalsgatan ned på Prästgatan.
Fortsätt gå Prästgatan ned till Nyköpingsån där man vikar in till höger på Åpromenaden
fram till Stadsbron, gå över bron och följ gatan fram till nästa gatukorsning (S:t Annegatan)
vik av och gå S:t Annegatan ned till Nyköpingsån där du följer Åpromenaden fram
Kvarnbron.

Framme vid Kvarnbron följer man Kvarnbropromenaden snett upp till höger till Östra
Kyrkogatan som följs fram till Östra Torget med Alla Helgona kyrka och Prosten Pihls gård.
Från Östra Torget följer man Östra Trädgårdsgatan, korsar Folkungavägen fram till
Korsbron.

Här ligger nu den medeltida borgen och renässansslottet Nyköpingshus utmed mynningen av
Nyköpingsåns utlopp via Stadsfjärden uti Östersjön.
Vandringen tillbaka till Stora Torget sker på Träspångpromenaden utmed Nyköpingsån från
östra Korsbrofästet, över Bryggeriområdet fram till Behmbron och uppför Behmbrogatan,
korsar Västra Kvarngatan vidare upp till Stora Torget med S:t Nicolai kyrktorn.
Vandringen tar cirka en timme

Utblick över Stora Torget.

Stora Torget inramas av S:t Nicolai kyrka, en av Nyköpings medeltida kyrkor, med äldsta
delar från 1200-talet, den rödbruna stadsgården Westerlingska gården med närliggande
Mårtens hus samt det gula Rådhuset båda uppförda efter rysshärjningen 1719, det
marmorvita Stadshuset uppfört 1969 och handelsgårdarna xxxx Kumlins och vita TeBoons
på ömse sidor av Västra Storgatan.

Bakom det dominerande Landshövdingeresidenset uppfört 1806-10 skymtar spiran på
Västra klockstapeln på Borgareberget, den enda skonade träbyggnaden vid rysshärjningen
1719.

Mitt på Stora Torget står Torgbrunnen skänkt av Nordiska Kompaniet 1930 som 25-
årsjubileumssgåva till Nyköpings stad. Den är utformad av Stockholms Stadshus arkitekt
Ragnar Östberg.

Bild 1.sid 62

• S:t Nicolai kyrka är helgad åt Nicolaus, handelns och sjöfarandes skyddspatron. Kyrkan
  påbörjades 1267 av den nytillträdde Hertig Magnus (Ladulås) på platsen för en tidigare kyrka
  från 1100-talet. Den byggdes till under 1400 - 1500-talen motsvarande nuvarande
  kyrkobyggnad och återuppbyggdes efter stadsbranden 1665 och efter rysshärjningen 1719.
  Först 1726 var kyrkobyggnaden helt återställd för gudstjänstbruk.
  År 1797 uppfördes nuvarande tornöverbyggnad med Maria Magdalena kyrkas i Stockholm
  tornöverbyggnad som förebild. Tornet avsynades av arkitekten Olof Tempelman.
  I utformningen av tornöverbyggnaden av Stockholms stadshus kan man hos arkitekten Ragnar
  Östberg spåra intryck och idéer från S.t Nicolai kyrkas torn.
  Kulturskatter och inventarier, se Kyrkobeskrivning av S:t Nicolai kyrka.
  Bild 2a. sid 73 bild 2b sid 74
• Den rödbruna Westerlingska gården med närliggande Mårtens hus med
  säteritaksöverbyggnad uppfördes på 1720-talet av överinspektorn vid Sjötullen Mårten
  Westerling aktiv i återuppbyggnaden och utveckling av handelsstaden Nyköping efter
  rysshärjningen sommaren 1719.
  Efterföljande två generationer Indebetou, var ägare till husen fram till 1804 då inspektorn vid
  mässingsbruket/handelsmannen Gustaf Hellsing (d. 1820) förvärvade gårdarna.
  Arvingarna till Hellsing sålde år 1820 huset till överstelöjtnanten och kammarherren, friherre
  Louis de Geer (1759–1830) vid Christineholm.
  ”Han var på sin ålderdom ofärdig och företog därföre dagligen klockan precist 10 f.m. en
  promenad i vagn fram till att han avled 1830.”
  Två framgångsrika borgare Klädesfabrikör Abraham Löfvenius (1793–1872) och godsägaren
  ingenjör Gustaf Bernhardt (1806–80) förvärvade gårdarna 1834 resp 1873.
  Sonen Fredrik Joakim Bernhardt (1851–1932) ärvde huset efter faderns död 1880 varpå han
  1885 sålde husen till systern Anna Johanna Lovisa (Jenny) Stårck (1838–1920) som bodde
  där till 1912. Mårtens hus hade redan från slutet av 1800-talet använts som vaktmästarbostad
  till det intilliggande Högre Allmänna Läroverket.
  År 1912 inflyttade apoteket Fenix från fastigheten TeBoon vid motsatta sidan av Stora
  Torget. Apoteket drevs där fram till år 1962. Nyköpings stad hade redan 1945 förvärvat
  gården för kommunal förvaltning fram till 2008. År 2009 bjöds fastigheten ut till försäljning
  och köptes då av Göran Åström för Svenska Kulturpärlor. Nuvarande ägare är Taxinge säteri
  som ingår i Fondexgruppen.
  
  Bild 3 sid 60-61
  
  
• Det ockrafärgade Rådhuset med vita rusticerade arkadbågar återuppfördes under 1720-
  talet efter ritningar av inspektoren Magnus Lundström för att förse stadens styrelse,
  magistraten, med lokaler för administration och rättskipning. I rådhuset inrymdes även
  Rådhuskällaren med skjutsstation som drevs av källarmästaren och handlaren Mikael Ihn.
  Källarmästaren Ihn kallades ”kaffekokaren” förmodligen beroende på kaffets exklusivitet och
  njutning.
  Från 1878 flyttades skjutsanstalten till Västra Storgatan nära Stora Hotellet som från 1880
  erbjöd övernattning och restaurang som ersättning för Rådhuskällaren.
  Inför sittande rätt i sessionssalen på rådhuset utspelades 1936 ett dramatiskt morddrama
  genom att sakföraren A. R. Willén inträdde och drog upp en tysk mauserautomatpistol och en
  browningpistol, med vilka han sköt och dödade stadsfiskalen och stadsfogden, tillika
  polischef, Harald Cederbaum och rörläggare Georg Andersson. Den tragiska våldshandlingen
  gav eko inte bara i Sverige utan även på andra håll i världen. Vid den efterföljande
  polisutredningen visade det sig att skott träffat, förutom en tavla föreställande Karl XII,
  väggarna i salen och ett golvur samt den framför rätten liggande lagboken.
  
  Bild 4 sid 37
  
  
• Ambrosiahuset, föregångare till Stadshuset, uppförande på 1720-talet av borgmästaren
  Gerhard Willemoth (1680-1754) som tillhörde en av de inflytelserika familjerna i Nyköping
  med släktskapet förgrenat från borgmästare Joacim Danckwardt (1577-1648).
  Borgmästarna Jonas Malmberg och Gerhard Willemoth under perioden 1708-34 uträttade
  tillsammans med rådmännen i magistraten en storartad oegennyttig samhällsgärning vid
  återuppbyggnaden av Nyköping efter rysshärjningen 1719.
  Efter borgmästare Willemoths död köpte förste provinsialläkare i Södermanland Henrik
  Zetterberg (1729-1785). Doktor Zetterberg var mycket anlitad och avhållen läkare i
  Nyköping. Han utgav två skrifter om rödsot.
  Vid sekelskiftet år 1800 inleddes en viss högreståndsbosättning med bl a grevinnan Wrangel,
  kammarherren D´Albedyhl samt envoyeen ministern vid Nedersachsiska kretsen Claes
  Bartholomeaus Peyron, fader till landshövdingen Gustaf Abraham Peyron.
  I slutet av 1800-talet bosatte sig ett flertal handelsmän i Ambrosiahuset bl a Anders Gustaf
  Janzon, August Rejmer, Stephan Janzon fram till att Nyköpings stad förvärvade fastigheten
  1912.
  
  Nyköpings Stadshus uppfördes 1962-69 efter de danska arkitekterna Jean Jacques Baruël och
  Paul Niepoorts förslag ”Capitolium”. Det ansågs bäst passa in i den känsliga omgivningen
  men hade också kontorsutrymmena som var flexibla. Byggnadens fasad består av italiensk
  Carraramarmor och teak samtidigt som golvbeklädnaden till stor del också är Carraramarmor.
  Fem sammanträdessalar och 130 sammanträdesrum samt kommunens Stadsarkiv finns i
  byggnaden tillsammans med en privatägd restaurang.
  
  Bild 5 sid 34
  
  
• Kumlins Konditori och Kihlbergs Guld AB. Huset har sin grund från 1720-talet som
  handelsgård där handelsfamiljerna Hysing, Hiorth & Hellberg, Norberg och Brasch bedrev
  handel fram till mitten på 1850-talet. Huset byggdes 1875 om till affärs- och bostadshus i xxx
  stil. Arvid Kumlin flyttade till Nyköping i slutet av 1800-talet och fick anställning på ett
  konditori som låg vid Västra Storgatan. Firman flyttade till Stora Torget, och efter en tid
  övertog Arvid Kumlin konditoriet och drev det fram till 1932, då Witalis Gonde tog över.
  År 1967 övertogs konditoriet av hans dotter Anna-Lisa Nettelbladt och dotterson Tomas
  Nettelbladt. Nuvarande ägare till Kumlins Café & Konditori var Ann-Louise Andreasen 2014-
  19 följt av nuvarande ägare Michael Wulff och Deborah Rosman.
  Kihlbergs Guld AB, en av de äldsta existerande firmorna i Nyköping, startades av
  juveleraren Johan Gustav Kihlberg på Östra Storgatan 1859. Han avled 1879. Änkan drev
  firman vidare i 11 år, varefter sonen Gustaf Kihlberg övertog rörelsen. Efter 44 år överlät
  denne firman till sin son hovjuvelerare Lennart Kihlberg som under 56 år drev
  familjeföretaget på Östra Storgatan till 1 mars 1990. Då såldes affären till Guld-Carlsén AB i
  Sundsvall som drev fem detaljaffärer i Sverige samt grossistförsäljning av guldsmedsvaror
  och odlade pärlor.
  Kihlbergs Guld AB flyttade till den nuvarande fastigheten 1991. Nuvarande ägare är Carina
  Andersson.
  
  Bild 6 sid 55
  
  
• Guldsmedsaffären Ateljé TeBoon knyter an till den berömde silversmeden Henning Petri
  som under åren 1657 till 1702 hade sin silversmedja i huset som fanns före rysshärjningen
  1719. Idag finns i fastigheten, som ägs av Handelssocieteten i Nyköping, guldsmedsaffären
  Ateljé TeBoon och utställningslokalen Sjöhästen. Folke Arvidsson, en av de mest betydande
  handelsmännen, återuppförde huset vid Stora Torget, där han bedrev handel till sin död 1738.
  Brukspatron Johan Lundmark från Stockholm förvärvade fastigheten omkring 1751.
  Förvaltaren av kanonbruken Stavsjö och Svärta översten Peter Schönström bodde i huset
  under åren 1801-11 samtidigt som den ståtliga staketinramningen av tomten uppfördes (finns
  idag sedan 1922 uppsatt runt Nicolaiskolan).
  År1815 köptes huset av baron Axel Fabian Trolle-Löwen (1775–1829) som 1782 hade
  övertagit fideikommisset Sjösa efter fadern Axel Vilhelm Löwen. Under tidsperioden 1858
  till 1895 ägdes huset av vinhandlaren/källarmästaren I.P. Lundberg, lantbrukaren Johan Emil
  Hultman och fastighetsägaren Carl H. Åhlström i Stockholm.
  På stadsbornas önskan öppnade apotekaren Johan Nyquist apoteket Fenix 1863 som drevs här
  fram till 1912 då det flyttade till Westerlingska gården.
  
  Kullbergs Bokhandel AB
  
  Kapten Christian Henric des Reaux inflyttade omkring 1835 till Nyköping från Göteborg efter
  att ha gift sig med en dotter till Gustaf Lenning. Des Reaux köpte 1837 Winges tryckeri och
  tidningsutgivarrättigheter. Från 1837 utgav han Tidning för Södermanland samtidigt som han
  öppnade vad som räknas som Nyköpings första bokhandel 1836 och den äldsta ännu levande
  handelsrörelsen i Nyköping.
  
  År 1862 sålde denne bokhandeln till Nyköpingsbon Emil Kullberg som drev bokhandeln till
  sin död 1897. Denne var en mycket framstående man i Nyköping med många offentliga
  uppdrag. Bland annat var han ledamot av drätselkammaren 1854–73, rådman 1889–97 och
  sekreterare i Handelssocieteten i Nyköping.
  Södermanlands Nyheter, som grundats 1893, fanns i fastigheten från 1905 till 1914 samtidigt
  som Kullbergs bokhandel inflyttade 1903 som då drevs av dottern till Emil Kullberg, Jenny
  Rosalie Kullberg fram till 1909, då den överläts till brodern Gustaf Kullberg. Från nyåret
  1923 ombildades familjeföretaget Kullbergs bokhandel till ett aktiebolag som 1924 såldes till
  Esselte i samband med att Adam Levin utsågs till VD och kom att förestå Kullbergs till 1959.
  Han efterträddes 1960 av Wiking Kvant som förestod bokhandeln till 1973.
  År 1963 flyttade den till fastigheten I:44, där den fortfarande finns kvar under det nya namnet
  Akademibokhandeln.
  
  Bild 7 sid 65
  
  
• Västra klockstapeln
  Lyfter man blicken över landshövdingeresidenset skymtar man Västra klockstapel på
  Borgareberget, en av de få skonade träbyggnaderna. Den uppfördes 1692.
  Bild 8 sid 66-67
  8. Före landshövdingeresidensets uppförande låg där två stenhusbyggnader som uppfördes
  av Gerhard Georg de Besche (1702–61) på Stjärnholm. År 1777 såldes fastigheterna till den
  Nyköpingsbördige konstnären Carl Gustaf Pilo (1711-93) som efter att verkat som hovmålare
  vid det danska hovet fram till 1772 valde att flytta till Nyköping där han bodde fram till sin
  död 1793.
  Under genomresa år 1776 sökte konung Gustaf III upp Carl Gustaf Pilo med uppdraget att
  måla kungens kröning, ett uppdrag Pilo försökte avsäga sig då han inte hade varit närvarande
  vid kröningen. Pilo antog till slut uppdraget och under åren 1782-93 arbetade han med tavlan
  utan att bli helt färdig. Arbetet förblev ofullbordat.
  När Landshövding Fabian Ulfsparre bestämde sig för att uppföra ett residens vid Stora Torget
  valde han att sammanbygga två stenhus med nuvarande centralbyggnad.
  Efter uppförandet av residenset kom landshövdingen Fabian Ulfsparre på ekonomiskt
  obestånd. År1815 tvingades han sälja residenset till svenska staten för 25 000 riksdaler banco.
  Köpet finansierades av Barthélemyfonden*.
  * Ön S:t Barthélemy, belägen i Små Antillerna i Västindien, köptes 1784 av Frankrike av Gustav III
  som ett led i kolonialiseringen av Amerika, överfördes 1812 till Karl XIV Johans privata egendom och
  gav under en blomstringstid 1812–16 ett betydande överskott. 1878 såldes S.t Barthélemy tillbaka till
  Frankrike. Under den svenska tiden 1784–1878 förknippades ön med slavhandel, vars avkastning
  indirekt finansierade statens köp av Residenset i Nyköping.
  Kungliga besök i det nyuppförda residenset
  Kort tid efter färdigställandet av residenset övernattade där den nyvalde kronprinsen Karl
  Johan den 27 oktober 1810 på sin första resa söderifrån till Stockholm. På länsgränsen vid
  Krokek möttes Karl Johan av generalen greve Gustaf Wachtmeister på Tistad och
  landshövdingen Fabian Ulfsparre. Landsvägen upplystes av marschaller fram till en äreport
  som upprests vid Västra tullen.
  Efterträdande landshövding Per Erik Sköldebrand 1815–24 besöktes av prinsessan Sofia
  Albertina (ogift syster till Gustav III) Nyköping 27 juni 1819 följt av den 9 maj 1822 då
  kronprins Oscar kom till Nyköping på aftonen för övernattning på sin resa till förlovningen
  med Joséphine de Leuchtenberg.
  Förutom att landshövding Gustaf Abraham Peyron (1783–1852) mottog kung Karl XIV Johan
  och drottning Desideria vid sitt tillträde 1824 öppnade han och slottspredikanten Fredrik
  Fröberg Nyköpings första folkskola – den Peyronska skolan enligt Bell-Lancastermetoden
  i landshövdingeresidensets östra flygel för 60 elever, såväl gossar som flickor. Det blev
  grunden för folkskolans införande i Nyköping.
  Vid landshövdingebytet 1833 från Peyron till greve Frölich uppstod kravet från den
  nytillträdde landshövdingen att den Peyronska skolan, nu endast bestående av pojkar, inte
  längre skulle få utnyttja residenset som skollokal utan hänvisas till Västra sockenstugan under
  fem år från och med 1836.
  
  Bild 9
  
• Mitt på Stora Torget står Torgbrunnen skänkt av Nordiska Kompaniet 1930 som 25-
  årsjubileumssgåva till Nyköpings stad. Den är utformad av Stockholms Stadshus arkitekt
  Ragnar Östberg.
  När Nordiska Kompaniet 1905 startade sin fabrik för möbler och inredningar i Nyköping
  betydde det mycket för stadens tillväxt och utveckling. Det bidrog till inflyttning och
  nybyggnation. Kring 1930 hade Nordiska Kompaniet sin glansperiod som firades med pompa
  och ståt.
  
  Gå till vänster på Stora Torget och följ Västra Storgatan till första
  gatukorsningen Västra Storgatan- Västra Trädgårdsgatan
  I Säteritakskorsningen mellan Västra Trädgårdsgatan och Västra Storgatan uppfördes efter
  rysshärjningen 1719 byggnader med säteritak i varje gathörn varav två finns kvar,
  Hellmanska gården och Apoteket.
  
  Bild 10 sid 29
  
  
• Hellmanska gården är ett av de ursprungliga sex stenhusen uppfört efter rysshärjningen
  1719 av Jakob Sundler (d. 1731), landskamrerare i Nyköpings län 1712–1731. En stenplatta
  inmurad på väggen vid butiksentrén från gården kan härledas till uppförandet av huset på
  1720-talet med en inskription av ett bibelcitat (nedan). Jakob Sundler och hans hustru hade
  anknytning till prästsläkter.
  Herren bewara Tin Ingång och Utgång ifrån nu och i Ewigheet
  Landskamrerare Sundler upplät bostad till tjänstemän på länsstyrelsen, vilket kan förklara att
  han omedelbart efter branden påbörjade uppförandet av ett nytt hus som var tillräckligt för att
  bo i redan omkring 1722.
  Efter änkan Sara Katarina Ekmans död 1752 såldes fastigheten till stadsläkaren Johan Herman
  Wallman, som bodde från 1762 till slutet på 1780-talet. När handlarna Pehr Malmberg och
  Adam Tibertius Stenquist år 1789 förvärvade fastigheten inleddes husets affärsepok med
  Malmberg & Stenquists kryddkramhandel och livsmedelsaffär. År1826 övertog bröderna Pehr
  Zacharias och Fredrik Tiselius affären fram till 1852.
  Grunden för dagens sortiment glas, porslin och andra bosättningsartiklar inleddes 1852 med
  Carl Gustaf Hellströms övertagande som år 1890 övertogs av Carl Alexander Hellman med
  firmanamnet C A Hellman Glas, Porslins och Galanterihandel. Carl Andréen övertog
  ägarskapet 1964 från Ida Johnson som framgångsrikt drivit affären sedan 1924 då C. A.
  Hellman överlät ägarskapet till henne.
  Hösten 1982 bestämde sig Carl Andréen för att lämna affärslivet och Håkan Larsson tog över.
  Han hade branscherfarenhet från Linköping, Norrköping och Eskilstuna och startade 1985
  med projektering av den upprustning fastigheten var i stort behov av. Upprustningen fortsatte
  efter att Håkan Larsson 1987 köpt Hellmanska gården av Nyköpings kommun. År 2001 sålde
  Håkan Larsson rörelsen till dottern Cecilia Ekberg som med maken Johan Ekberg köpte
  Hellmanska gården 2015, där man nu säljer framför allt glas, porslin, kökstillbehör och
  heminredning och driver ett café i det tidigare stallet utmed Västra Trädgårdsgatan.
  
  Bild 11 sid 47
  
  
• Apoteket i Säteritakskorsningen är ett av de ursprungliga sex stenhusen uppfört under
  1720-talet av handlare Gillis Branting som från början av 1730-talet till 1750 ägdes av
  landskamrerare Olof Ekman d.y. (1696–1778) Han var gift med en syster till
  övertullinspektören Mårten Westerling, Beata Elisabeth Westerling (1701–1752).
  Svägerskornas process om bänkrum i Nicolaikyrkan ger en inblick i stadslivet.
  Landskamreraren Olof Ekman inledde 1738 en process mot sin svåger Mårten Westerling
  angående bänkrum i Niciolaikyrkan för sin fru Beata Elisabeth Westerling som vägrade
  att sitta i samma kyrkbänk som sin svägerska Elisabeth Åkerhjelm (gift med Mårten
  Westerling). Rättegången fortsatte i flera år och gick ända till Kungl. Ma:jt men
  avslutades med att Olof Ekmans klagan ogillades. Under processen stämdes prosten Pihl
  och hela kyrkorådet till kämnärsrätten av Olof Ekman utan resultat (Indebetou 2. sid 76).
  Efter Olof Ekman d.y.:s död 1778 såldes huset till borgmästare Magnus Klefberg varpå
  landssekreterare Carl Schalén bodde i huset 1794 till 1807. Från år 1807 fram till att
  garnhandlaren Karl Magnus Lundberg förvärvade huset 1853 bodde högreståndspersoner
  bl a major Stjernfeldt, baron Louis de Geer på Leufsta, Sigrid Charlotta Sparre, änka efter
  rikskanslern Fredrik Sparre till Åkerö i huset .
  Få personer, om ens någon, i Nyköping kan förknippas med en så betydande satsning i
  Stockholm som garnhandlaren Karl Magnus Lundberg som tillsammans med sonen Karl
  Ludvig Lundberg, var en av grundarna av NK i Stockholm .
  Redan på 1850-talet hade Hargs Fabriks Bomulls- och Garnbod etablerats i Stockholm, en
  affär som fader Lundberg förestod från och med år 1865 till 1873. År 1881 tog sonen
  Lundberg över och grundade Firma K.M. Lundberg som utvecklades till Stockholms största
  detaljhandelsföretag. Framgångssagan fortsatte med att detta företag 1902 slogs ihop med
  Firma Joseph Leja, som leddes av Josef Sachs, till Nordiska Kompaniet (NK).
  Efter Karl Magnus Lundberg innehades affären i Nyköping av manufakturhandlaren August
  Mattsson, följd av Fritz Lindell, Sven Ahlin, Anna-Lisa och Fritz Wilson, Karl-Erik
  Strömbäck och Rolf Wenngren. Manufakturepoken avslutades 1975 då blomsteraffären
  Buketten etablerade sig i huset, följt av apoteket Gripen som öppnade 1986.
  Fortsätt Västra Storgatan till nästa gatukorsning med Brunnsgatan med Johnells.
  
  Bild 12 Bildarkiv sid 135 bild 9
  
  
• I Johnellskorsningen ligger sedan år 1976 den anrika klädbutiken Johnells med familjen
  Thorstensson som ägare installerad i den ombyggda fastigheten på tomten från 1720-talet där
  handelsman Magnus Lind uppförde ett handelshus som år 1727 köptes av handlaren Anders
  Tifwerman . Han var en ansedd man i Nyköping samtidigt som han får utgöra ett exempel på
  den svaga ekonomiska ställning Nyköping hamnade i vid mitten av 1750-talet med flera
  konkurser bland tidigare framgångsrika handelsmän.
  Kryddkrämaren Per Schonberg drev verksamhet i fastigheten under tiden 1763–82 och änkan
  Schonberg fortsatte denna tillsammans med handelsmannen och bruksägaren Per Malmberg
  (1755–1827) 1782–89, varefter Malmberg etablerade sig tillsammans med handlanden Adam
  Tiburtius Stenquist (1765–1826) i Hellmanska gården.
  Åren 1879–80 uppfördes hotellet av Nyköpings Hotellbyggnads Aktiebolag utformat av
  arkitekterna Axel och Hjalmar Kumlin i Stockholm. Den 1 oktober 1880 invigdes Stora
  Hotellet med hotellföreståndare Wilhelm Johansson och källarmästare Axel Andersson. Fram
  till att källarmästaren Börje Attoff tillträdde 1952 passerade en lång rad av innehavare. Efter
  Börje Attoff övertogs hotellet 1966 av sonen Rolf Attoff som drev det till 1974, då det
  ombyggdes genom att hotellmatsalen inreddes till affärslokaler.
  År 2005 övertogs rörelsen av Stora Hotellet i Nyköping AB av familjen Tell Mellander som
  sedan 2008 är anslutet till Scandic Stora Hotellet. Den 18 juni 2019 invigdes en utbyggnad
  med 46 nya hotellrum, mötes/eventavdelning, nytt kök, utökad restaurangdel, vinrum samt
  trädgård och uteservering.
  
  Bild 13 sid 52
  
  
• Oscariahuset är ett av de sex ursprungliga stenhusen från 1720-talet som utvecklades till
  handelsgård av perukmakaren och handelsmannen Peter Baillet
  Förutom att Peter Baillet var en framgångsrik handelsman i Nyköping spelade han en ledande
  roll i återuppbyggandet av Rådhuset, Nicolaikyrkan och Östra klockstapeln samt
  nybyggnaden av Stora Stadsbron efter rysshärjningen 1719.
  En annan intressant uppgift är att en son till den berömde läkaren Urban Hiärne, Carl Urban
  Hiärne , år 1746 övertog en strumpfabrik i Nyköping, som Peter Baillet startat 1741
  tillsammans med andra intressenter. C.U. Hiärne bosatte sig i P. Baillets hus 1746 och bodde i
  huset fram till åtminstone 1750 då strumpfabriken gick i konkurs.
  Huset har under århundradens lopp haft många olika funktioner. Det har förutom handelsgård
  och högreståndsbostad utnyttjats som länets första arbetsinrättning, Kongl. Maj:ts och
  Kronans arbetshus, Ljungquists järn och speceriaffär, Oscaria skoaffär, Interflora
  blomsteraffär till nuvarande optikern Specsavers .
  På väggen till entrén till optikern Specsavers i Peter Baillets gamla hus sitter en skylt uppsatt
  av Nyköpings Hembygdsförening 1979 med texten:
  Under en del av 1700-talet ägdes huset av hovmannen och greven
  till Åkerö i Bettna Carl Gustaf Tessin, son till Nicodemus Tessin d.y.
  En allmänt spridd uppfattning i Nyköping är att Carl Gustaf Tessin på Åkerö möjligen
  utnyttjade en våning i detta hus som en övernattningslägenhet på sina resor mellan Åkerö och
  Stockholm, där Tessin behöll ämbetet som riksråd till år 1761.
  Upprättade fastighetsförteckningar från 1730–70-talen i Nyköpings stadsarkiv saknar helt
  uppgifter om Tessin som ägare av fastigheten. I beaktande av att Tessin efter bosättningen på
  Åkerö på 1750-talet börjat vidkännas betydande ekonomiska svårigheter är det mindre troligt
  att han vid den tiden skulle ha köpt en fastighet i Nyköping.
  Följ Brunnsgatan upp till nästa gatukorsning Knipgränd och gå vidare till Västra
  Trädgårdsgatan.
  
  Bild 14
  
  
• Odd Fellowhuset med sin Hansehusfasad invigdes den 23 oktober 1913 som ordenshus åt
  Oberoende Odd Felloworden Logen 44 Sörmland. Byggnaden ritades av arkitekten Ragnar
  Östberg, även känd som arkitekt för Stockholms Stadshus. Odd Fellowhuset är tillsammans
  med Tingshuset ritat av arkitekten Carl Westman exempel på den nationalromantiska
  arkitekturen. Odd Fellowhuset utnämndes till byggnadsminne år 2013.
  Bild 1A. Odd Fellowhuset
  Bild 15 sid 65
  15. Västra klockstapeln på Borgareberget, skonades vid rysshärjningen 1719 i vilket de tre
  brandskadade och nedsmälta klockorna från Nicolaikyrkans torn efter stadsbranden 1665
  omgjöts till de tre nya klockorna som använts sedan klockstapeln uppfördes år 1692
  Korsa Västra Trädgårdsgatan och följ gångvägen upp mot Västra klockstapeln, följ
  gångvägen till vänster om Borgareberget och följ den ned till gatukorsningen
  Hospitalsgatan, fortsätt in på Prästgatan till det vita huset nr 12.
  
  Bild 16 sid 76-77
  
  
• Knappast någon byggnad i Nyköping är så väldokumenterad som Rektorsgården vid
  Prästgatan uppförd på 1720-talet under rektor Stafhell, en torvtäckt envånings timmerstuga,
  24 alnar lång och 15 alnar bred, bestående av en sal, tre kamrar, ett kök och förstuga.
  Utvändigt var byggnaden målad med ”rödfärgad tjära”. i trämaterial upp till en våning med
  timrat virke på stengrund och med stående väggpanel, rödfärgad med svartmålade portar och
  tak täckt med jordtorv.
  Med rektor Lindbom avslutades ett rektorsboställe med 19 tjänstgörande rektorer vid
  Nyköpings skolväsende under tiden 1668-1877. År 1913 såldes gården till lektorn vid
  läroverket Johan Emil Hylén. ”Den idylliska gården med skoltraditioner från 1600-talet kom
  efter 21 års avbrott åter i lärarehänder” skriver denne som avslutning på sin artikel om
  Nyköpings Rektorsgård.
  Efter lektor Hyléns död 1932 såldes huset till familjen Nordström som flyttade in 1933 som
  bodde kvar till 1972. Då förvärvade familjen Lundström Rektorsgården och bodde där fram
  till 2005, då de avyttrade den till de nuvarande ägarna familjen Elisabeth Sjögren.
  Fortsätt Prästgatan ned mot Nyköpingsån och följ stigen utmed ån fram till Stadsbron.
  Innan passeras Kyrkans hus
  
  Bild 17 sid 80-81
  Bild 18 Bildarkiv sid 137 bild 7
  
  
• Kyrkans hus tidigare Nicolai kyrkoherdeboställe hade efter branden 1665 uppvisat
  sådana brister att kyrkan före 1719 inköpt Tingsstugan i Lerbo socken. Den var tänkt att
  uppföras som ersättning för det utdömda kyrkoherdebostället. Kort tid efter branden 1719
  flyttades denna byggnad från Lerbo och byggdes upp, så att kyrkoherde Josef Thun kunde
  flytta tillbaka omkring 1720 från sin tillfälliga bostad på Tåå. Det nya kyrkoherdebostället
  blev därigenom troligtvis ett av de först uppförda husen i Nyköping efter rysshärjningen. Inför
  uppförandet av det befintliga stenhuset 1887–88 flyttades det som bostadshus till Brunnsgatan
  17A och 17B. År 1888 uppfördes den nuvarande byggnaden som användes som
  kyrkoherdebostad fram till och med Sven Olof Carlmalms kyrkoherdetid i Nicolai församling
  på 1980-talet för att sedan användas som pastorsexpedition och nuvarande administration
  under beteckningen Kyrkans Hus.
  
  Gå fram till Stadsbron och gå över bron.
  Bild 19 sid 89
  
  
• Återuppbyggnaden av Östra stadsdelen utfördes i första hand av de redan före
  rysshärjningen 1719 etablerade handelsmännen (hökarna) och hantverkarna utmed Östra
  Storgatan fram till Östra Tullen med inslag av några enstaka högreståndsbyggnader som
  tillhörde stadsuppbördsmannen rådman Anders Ljung, kyrkonotarie Johan Molin samt
  åldermannen och bagaren Baltzar Hoffler. Efter stenläggningen och brobyggnad av
  Stadsbron Kung Fredriks kunde den invigas i oktober 1730.
  Bild 2A. Nyköping sett från Storhuskvarn J.F. Martin omkring 1785–97.
  Efter att Stadsbron använts i 200 år konstaterades i början på 1930-talet att den var för smal
  för den alltmer ökande lokal-och genomfartstrafiken i Nyköping. Arkitekten Ragnar Östberg
  fick på 1930-talet uppdraget att utarbeta en ritning till en ny stadsbro. Sannolikt använde han
  den tidigare, 1928-31, uppförda Riksbron i Stockholm som förebild.
  Fredagen den 22 januari 1937 kl 10.00 ägde broöppningspremiären rum och därmed var åter
  Västra och Östra Storgatan sammanlänkade med en bro som fortfarande utnyttjas.
  
  Stanna till framför Sparbanks- och Riksbankshuset
  
  
• Sparbanks- och Riksbankshuset
  Bild 3A. Landshövdingeresidenset under Jacob Gyllenadler
  1794–1804.
  Först 1766 finns den första dokumenterade uppgiften om bosättning på Sparbanks- och
  Riksbankstomten, då handlaren rådman Valentin Fredrik Hoffler (1723–97) uppförde en
  fastighet på tomten som han då förvärvat. Valet av plats utvisar att Hoffler var en betydande
  person bland Nyköpings borgare genom att han var rådman xxxx-xx, handelsman och åren
  1764–72 fattighusföreståndare.
  Hofflers hus utnyttjades åren 1794-1804 som landshövdingsresidens av Salomon Jacob
  Gyllenadler. Efter Gyllenadlers död 1804 bodde änkan Vivica Sophia Gyllenadler, född
  Bonde, kvar till 1823.
  En förskräcklig händelse inträffade den 8 december 1883, då byggnaden eldhärjades och lades
  i aska. I den aktuella delen av den bodde läroverksadjunkten K.G. Gustafsson. Hans sjuårige
  son, den blivande litteraturhistorikern Ruben G:son Berg, lär genom oförsiktighet ha vållat
  eldsvådan, medan föräldrarna deltog i en festbjudning. Efter eldsvådan stod tomten obebyggd
  fram till år 1896, då Nyköpings Sparbank förvärvade den och uppförde Sparbankshuset som
  stod klart 1898.
  På tomten för Riksbankshuset som inrättades omkring år 1777 ett Kronobränneri. Det var
  under åren 1777–82 utarrenderat för att i fortsättningen drivas av kronan under ledning av
  kronobränneridirektören Gustaf Adolf Meurk (1740–1825) och en särskild konstituerad
  häradshövding för brännerimål, Anders Malmborg.
  Det statliga monopolet för Kronobränneriet upphörde redan 1787 beroende på olönsam
  tillverkning, medan spannmålsmagasinet på tomten i Nyköping fortsatte att användas som
  spannmålsupplag. Det statliga monopolet ersattes med s.k. arrendebränning till 1798.
  Riksbanksfullmäktige i Stockholm hade 1899 infordrat anbud på en lämplig tomt för ett
  riksbankshus i Nyköping. Från den tomt som Nyköpings Sparbank inköpt 1898 avstyckades
  en ny tomt. På denna tillsammans med en närliggande tomt uppfördes Riksbankshuset år
  1900–1901. Förutom Riksbankens avdelningskontor flyttades år 1902 Nyköpings
  telegrafstationen till det nyuppförda Riksbankshuset, där den fanns till flyttningen 1955 till
  Telehuset i korsningen Skjutsaregatan-Östra Storgatan, numera ombyggt till bostäder och en
  kvarvarande liten lokal telegrafstation. Samtidigt flyttades Nyköpings postkontor till det
  nyuppförda Riksbankshuset, där det låg tills det flyttades till Domushuset 1983.
  Följ Östra Storgatan fram till nästa gatukorsning (S:t Annegatan) vik av åt höger och gå
  S:t Annegatan ned till Nyköpingsån där du följer Åpromenaden fram Storhuskvarnbron.
  
  Passera Anna Linds park på gångvägen upp till höger till Östra Kyrkogatan
  Bild 20 sid 96
  
  
• Den 2 juni 2017 brann den närmare 300-åriga Östra klockstapeln på Östra bergen i
  Nyköping hörande till Alla Helgona kyrka ned till grunden. I askruinen kunde skönjas
  tornspiran med vindflöjel och utsmyckande detaljer från de två takkuporna.
  De tre klockorna blev samtliga totalt förstörda av den stora hettan. Dock bar den stora och
  mellanstora klockan urskiljningsbara texter från inskriptionerna.
  Bild 3A och 4A. Östra klockstapeln.
  Det var den fjärde klockstapeln på platsen, uppförd år 1725 av rådmannen och senare
  borgmästaren i Nyköping Peter Baillet efter rysshärjningen 25 juli 1719. Redan i januari 1720
  begärdes att till Östra klockstapeln få hugga tjänligt timmer i jägarebackarna i Runtuna, en
  begäran som fick anstå till år 1725, då ett kontrakt uppgjordes med rådmannen Peter Baillet
  för uppförande av Östra klockstapeln för 700 daler utom material och insats för resning. Östra
  klockstapeln blev klar samma år och i november skedde den första sammanringningen.
  Tidigare klockstaplar sedan 1625
  Enligt en anteckning av prosten Pihl i Kyrkans General Book på 1720-talet uppfördes den första
  dokumenterade klockstapeln på Östra bergen år 1625 på en hög klippa norr om kyrkan. Klockstapeln
  drabbades mest sannolikt redan 2/12 1634 av brand.
  År 1648 stod nästa klockstapel klar, den andra i ordningen, men efter mindre än 20 år brann den ned i den stora
  stadsbranden 1 juli 1665.
  Den tredje klockstapeln stod förmodligen klar 1668 med så småningom tre klockor, varav två bar årtalen 1668
  och 1675.
  Vid rysshärjningen 25 juli 1719 avbrändes den tredje klockstapeln
  Den största och minsta klockan blev oskadade bekräftas av de ännu befintliga inskrifterna på dem från åren 1668
  och 1675. Mellanklockans inskrift visar, att den blivit omgjuten 1729.
  
  Följ Östra Kyrkogatan fram till Östra Torget med Alla Helgona kyrka
  Bild 21 sid 92-93
  
  
• Vid Östra torget, tidigare benämnt Hästtorget, framför Alla Helgona kyrka uppförde
  prosten och kyrkoherden Andreas Samuel Pihl (1681–1752) en privat bostad för att slippa de
  många resorna från prästgården Stenbro till de kyrkliga förrättningarna i Alla Helgona kyrka.
  Pihl uppförde på en tomt, som han förvärvat av Zacharias Hofflers släkt 1724, ett envånings
  timmerhus med gavelrum på vinden omgivet av en kringbyggd gård med stall, vagnslider och
  ett antal bodar.
  Under knappt 30 år användes prosten Pihls privat uppförda bostad som kyrkoherdebostad.
  Strax innan prosten Pihl tillträdde tjänsten som kyrkoherde i Västra församlingen 1733 bidrog
  han med observation av en total solförmörkelse den 2 maj från kl 18.49 till 20.35 med
  ”oscillations perpendeciet, ett gott perspektive och flere slika ved sådant tillfälle brukeliga
  instrumenter, jämte camera obscura” efter att han förberett sig med ”en exakte
  klåckestillning både av säck- och väggur”
  På sin resa till Öland besökte Carl von Linné Nyköping 17–18 maj 1741 med frukost hos
  prosten Pihl i det hus denne låtit uppföra som sin privatbostad vid Östra torget mittemot Alla
  Helgona kyrka:
  Vid hans bortgång såldes gården för att under tiden från 1754 till 1969 vara
  högreståndsbostad. Efter att Alla Helgona församling förvärvat gården 1969 kunde man den
  29 mars 1992 öppna den som församlingsgård i kyrkans vardagsarbete, där den fortfarande
  utnyttjas.
  
  Bild 22 sid 100-101
  Bild 23 sid 91
  
  
• Skonade kyrktuppen Alla Helgona kyrka från att brännas ned?
  Vid rysshärjningen skonades Alla Helgona kyrka från brand men undgick inte plundring på
  inventarier, vilket inte nämnvärt skadade kyrkobyggnaden, men klockstapeln stacks i brand.
  Enligt en sägen bland Nyköpingsborna misstog sig ryssarna på Alla Helgona kyrka och
  Nicolaikyrkan och trodde att de skonade Nicolai kyrka, som var uppkallad efter den helige
  Nicolaus, Rysslands skyddshelgon.
  Kulturskatter och inventarier, se Kyrkobeskrivning av Alla Helgona kyrka.
  ”På kyrktorn symboliserar tuppen förkunnaren av Kristi lära och manar församlingen till
  vakenhet i det kristna livet. Den rörliga kyrktuppen som vrider sig och vänder huvudet mot
  vinden manar de trogna att vända sig mot lärans fiender.” I Alla Helgona kyrkas arkiv
  förvaras en huvudlös kyrktupp med ”några skotthål som sägs komma från 1719 när ryssarna
  var här och uppmanade någon att skjuta och träffa tuppen för att få behålla kyrkan orörd.
  Det lyckades – tydligen.” (Byggnadsvård. Antikvarisk kontroll vid inre och yttre renovering.
  Rapport 2006:1 av Evy Rydergård.)
  
  
• Efter prosten Pihls död 1752 blev Prosten Pihls gård en högreståndsbostad ägarna
  kapten Per G. Gyllenhök, lanträntmästaren Fabian Blom, Olof Chenon som i stort sett under
  hela tjänstetiden 1779–1816 även bodde där. Under hans boendetid skedde år 1808 en djärv
  stöld av bordssilver m.m. av den beryktade ”stortjuven” Lasse-Maja.
  Ägarskapet av fastigheten övergick 1819 till greven och kammarherren Lorentz Creutz, vars
  hustru var född Sparre, som inledning på Sparretiden 1819–59. Sitt nuvarande utseende med
  frontespis mot Östra torget fick huset under kammarherren och ägaren av Arnö fideikommiss
  Alexis Sparres ägartid 1851–59.
  Först med ägarbytet 1899–1919 till disponenten vid Fors Yllefabrik Herman Pettersson
  reparerades och ombyggdes fastigheten, där entrén med pelare och övervåningens balkong
  samt frontespis mot trädgården tillkom 1913.
  Efter att ingenjör K.G. Lindberg varit ägare till fastigheten 1919–25 köptes den av
  läroverksadjunkt Martin Nilsson vid Sörmlands museum.
  År 1969 förvärvar Kyrkan Prosten Pihls gård .År 1983 förklarade Länsstyrelsen Prosten
  Pihls gård för byggnadsminne samtidigt som lägenheten på övervåningen uthyrdes till
  landsantikvarien Christian Axel-Nilsson och senare till hans efterträdare Nanna Hermansson.
  Från och med 1991 har huset reparerats med varsam hand.
  Från Östra Torget följer man Östra Trädgårdsgatan, korsar Folkungavägen fram till
  Korsbron.
  
  Bild 5A Tidig bosättning i Åkroken av Nyköpingsån
  Bild 6A Tidig bosättning i Åkroken av Nyköpingsån
  
  På Nyköpingshus- platsen för kampen om kronan iscensattes natten mellan den 10 och 11
  december 1317- Nyköpings Gästabud en av den svenska historiens mest dramatiska kupper.
  Kung Birger hade inbjudit sina bröder, hertigarna Erik och Valdemar, till ett
  brödraförsoningsmöte i samband med ett julgästabud. Kung Birgers hämnd för den tidigare
  Håtunaleken 1306 ledde enligt Erikskrönikan till att Kung Birger fängslade Erik och
  Valdemar, kastade nyckeln till fängelsehålan i Nyköpingsån och lät bröderna dö svältdöden.
  De hertigtrognas hämnd på kung Birger med familj resulterade i att Sverige utan en vuxen
  regent.
  
  Bild 7A Medeltida borgen Nyköpingshus
  
  Efter en 250-årig törnrosasömn bosatte sig år 1568 Gustav Vasas yngste son företagarfursten
  hertig Karl, sedermera Karl IX (1550-–1611), på Nyköpingshus och inledde en blomstrande
  utveckling av sitt hertigdöme (Södermanland, Närke, Värmland) genom slottsbyggen, järnoch
  mässingsbruksetablering samt handelskontakter såväl inom hertigdömet som med
  länderna runt Östersjön.
  
  Bild 8A.
  
  Kopparstick över Nyköping ur Erik Dahlbergs Suecia antiqua et hodierna från 1660-talet
  Företagarfursten Karl IX:s etablering av järnbruk och utveckling av handeln i sitt hertigdöme
  lade grunden till stormaktstiden som sonen Gustav II Adolf (1594–1632) utnyttjad i
  utvecklingen av Sverige. Handelsmän från bl a Tyskland bosatte sig i staden under slutet på
  1500-talet och byggde ståtliga byggnader och drev handel med egna skepp med järn, kanoner
  och trä främst till tyska handelsstäder.
  En stadsbrand 1665 förvandlade staden Nyköping från en blomstrande handelsstad till en stad
  i aska. Renässansslottet Nyköpingshus totalförstördes i branden och Nyköpings tid som
  rikssäte upphörde. Staden återuppbyggdes inom tio år för att femtio år senare åter förstöras av
  en stadsbrand till följd av den förödande rysshärjningen 1719.
  Efter stadsbränderna har Nyköpingshus förblivit en slottsruin i vilket idag inrymmer
  restaurang och utställningslokal.
  
  Vandringen tillbaka till Stora Torget sker på Träspångpromenaden utmed Nyköpingsån från
  östra Korsbrofästet, över Bryggeriområdet fram till Behmbron.
  
  
• Broförbindelsen Behmbron vid Åkroken över Nyköpingsån upprättades redan under
  medeltiden troligen på 1300-talet som den enda broförbindelsen i Eriksgatans vägsträckning
  genom Nyköping fram till det medeltida Rådhustorget.
  Följ Behmbrogatan uppför backen, korsa Västra Kvarngatan vidare upp till Stora Torget
  med S:t Nicolai kyrktorn.