Armborst & Tulpaner ❤ Filharmoniska sällskapet = sant 

Deep Purple var först ut redan 1969, då de slog sig samman med The Royal Philharmonic Orchestra och kombinerade rockmusik med klassisk musik. I höst har turen kommit till Nyköping för en krock mellan två olika genrer - en kantig och oborstad och en elegant och finstämd. 

- Vi är knappast först på bollen, men det är ju vanligtvis stora och etablerade artister som lyckas sy ihop liknande projekt, säger Ola Eriksson, sångare och gitarrist i Nyköpings-bandet Armborst & Tulpaner, som fick idén efter att ha sett föreställningen där Filharmoniska sällskapet spelade Queenlåtar tillsammans med ett rockband på Culturum.  

Två musikaliska världar möts

- De senaste åren har Armborst & Tulpaner haft som vana att spela på Nyköpings Teater under hösten, och vi vill gärna att det ska hända något nytt varje år, fortsätter Ola. En stor utmaning med projektet är att alla sånger måste arrangeras för en symfoniorkester, men vi har tur som har cellisten Tomas Hänström i bandet. Han har ägnat många timmar åt att skriva noter till alla instrument. Både Tomas och Kjell Olofsson är med i både Armborst & Tulpaner och Filharmoniska sällskapet, så de är länken mellan de två musikaliska världarna. 

- De musikaliska utmaningarna ligger främst hos oss. Filharmonikerna spelar ju efter noter och kommer inte vänta in mig om jag råkar glömma bort början på en vers. I bandet är de vana vid att sådant händer och de brukar kunna stå och tugga på ett ackord tills poletten ramlar ner hos mig. Så det är framför allt vi som har behov av många repetitioner inför föreställningen. 

- Totalt kommer vi bli runt 25 personer, så en annan stor utmaning blir att få plats med alla på scenen på Nyköpings Teater. Det behövs ett visst svängrum för alla stråkar, men vi har idéer om hur vi ska lösa det. Även ljudet är en utmaning. Filharmonikerna spelar oftast helt akustiskt och då går det inte att vi dammar på med trummor och förstärkare i vanlig ordning. Så vi kommer att få tona ned oss själva en del i det här sammanhanget, avslutar Ola.

Filharmonikerna goes brit-pop i vinter

Anne Holmer är Konsertmästare i Filharmoniska Sällskapet:  

- Vi spelar oftast på Culturum eller i någon av kyrkorna i staden eller i närområdet och har aldrig spelat på Teatern förut, så det blir spännande både med utrymme och akustik. Vi försöker låta olika genres mötas. I januari 2025 blir det symfoniorkester möter brittisk pop ”Pure British”. Vi har också spelat jazz och arabisk musik. I höst kommer vi ha konsert med Motettkören, Nyköping och framföra Mozarts Requiem i S:t Nicolai kyrka. Kulturskolans elever är ett fortlöpande samarbete varje år, där elever medverkar vid våra konserter. 

Publiken kan förvänta sig ett tjugotal av låtarna från Armborst & Tulpaners katalog i ny filharmonisk förpackning. Några låtar kommer bli riktigt pampiga, medan andra blir mer finstämda. Nyköpings Teater firar i år 140 år och vilken fin present till jubilaren - när scenen fylls till brädden och lokalt + lokalt = sant.  

Biljetter

Biljetter till de två konserterna den 15 och 16 november på Nyköpings Teater köper du på Nyköpingsguidens webbplats

 

Fakta & kuriosa

Armborst & Tulpaner består av: 

Johan Askbom Ossiansson: trummor 
Ola Eriksson: sång och gitarr 
Linus Lehnberg: gitarr, mandolin och dragspel 
Torbjörn Klefborg: kontrabas 
Kjell Olofsson: violin, resonatorgitarr och mandola 
Tomas Hänström: cello 
Bandet bildades 1991. 

Genre: Vispop/folkrock  

Publik: Blandad, men huvudparten är nog medelålders människor med särdeles god musiksmak. 

Rolig anekdot: I början av 1990-talet spelade bandet på Hotell Statt i Katrineholm och efter ett tag ropade publiken "sluta spela, vi vill ha disco!" 

Filharmoniska sällskapet: 

Bildades 1910 och skulle enligt stadgarna ”Underhålla och höja musiklivet inom samhället”. Till en början med främst körverk men från 1925 växte det fram en allt större orkester. Genomför 5-7 konserter per år där repertoaren mestadels består av klassisk symfonisk musik, i både stor symfoniorkester och mindre ensembler. 

Rolig anekdot: När en väldigt ung Robert Wells, som var solist med orkestern, satt och övade på flygeln och en orkestermedlem skällde ut honom för att han gjorde flygeln ostämd i väntan på den ”riktiga” solisten.