Första gången Nävekvarn nämns i skrift är i Vadstena klosters jordebok från 1447. I boken står nämligen att gruvdriften pågår i det så kallade Näfveqvarns berg men att det under året bara framställts 0,5 läst järn mot föregående år då en läst tillverkades. 1 läst= 2450 kg. Från början bestod Nävekvarn bara av en enkel hytta där man framställde tackjärn. Nävekvarn hade tidigare tillfallit Vadstena kloster genom en donation. Efter reformationens införande i landet kom Nävekvarn att hamna i kronans ägo. År 1571 förlänades Nävekvarn av hertig Carl till ståthållaren på Nyköpings hus amiralen Peder Christensson. Donationsbrevet som utskrevs den 14 juni 1571 visar att amiralen under sin livstid fick handa Nävekvarns berg och hemmanet Överhyttan, en liten täppa invid Bråvikens strand samt en mjöl och sågkvarn. Vid Christenssons död ärvdes alltsammans av riksamiral Carl Carlsson Gyllenhielm.
Bröderna de Besches
Efter ytterligare några ägarbyten kom Nävekvarn sedan under 1600 talet att hamna i bröderna de Besches ägo. Det var nämligen de båda bröderna Hubert och Gillies de Besche som 1623 fick privilegier att uppföra Nävekvarns Bruk på kronohemmanet Stenskärs och Salvetorps ägor en bit uppströms i Nävån. Bröderna var söner till den kända Gillies de Besche som kom till Sverige i början av 1600 talet. En masugn anlades och bruksrörelsen började ta form och efter en tid tillverkades de första kanonerna vid bruket. Brukets sigill blev 2 kanoner lagda i kors tillsammans med sex kanonkulor, vilket skulle visa den huvudsakliga tillverkningen. Samtidigt kom också det officiella namnet att bli Nävekvarns styckebruk. Man tillverkade grova kanoner som landet var i stort behov av vid den här tiden. Kanonerna göts hela, varefter de borrades vid en sk, borrvind. År 1661 fanns vid Nävekvarn 2 masugnar och 1665 levererade bruket 200 stycken 12 pundiga kanoner och 30 st 8 pundiga kanoner till landets befästningar. I och med den stora efterfrågan på kanoner måste nya gruvor upptagas för att förse bruket med järnmalm. Malmen togs i närområdet men även från Svärta och Utö gruvor. Bruket kom att gå i arv i flera generationer ända fram 1793. 1719 drabbades bruket av flera olyckor då bland annat den dåvarande ägaren Isac de Besche avlider den 17 april 1719.
Nävekvarn efter ryssbränderna 1719
Den 27 juli 1719 stod hela bruket i lågor efter att de ryska mordbrännarflottornas framfart i Bråviken. Människorna i Nävekvarn hade flytt till skogs för att undkomma ryssarna. Endast några få torp skonades liksom en av herrgårdens flyglar. Efter en snabb uppbyggnad var bruket åter redo att leverera kanoner 1723. Den sista i släkten de Besche blev Isac George som 1793 säljer sina egendomar som då består av förutom Nävekvarn, Stjärnholms Gård, Ålberga Bruk, och Gammelstad Gård till sin måg Gustaf Ulrik Silversparre. Under 1800 talet avtar kanontillverkningen alltmer för att helt upphöra under 1820 talet. Kanontillverkningen pågick i 200 år vid bruket som under vissa perioder var ett av landets största. På grund av ekonomiska svårigheter tvingas Silversparre sälja egendomarna 1806 till lagmannen Gustaf Adolf Sederholm. Köpeskillingen var då 160 000 riksdaler.
Tillverkning
Under 1800 talet kom tillverkningen huvudsakligen att bestå av tackjärn och framställning av gjutgods. På 1870 talet kom Nävekvarns Bruks huvudsakliga tillverkning bestå av spisar, kaminer, kokkärl, stekpannor, tröskverk samt olika byggnadsgjutgods. År 1895 blåstes masugnen för sista gången och därmed var denna epok avslutad i brukets historia. 1916 kom stora förändringar att ske vid Nävekvarn då omfattande försäljningar företogs av skog och lantegendomar. Man kom därefter att bara koncentrera sig på själva industrin. Bruket kom därmed att heta Nävekvarns Gjuteri AB. 1920 utökade man tillverkningen genom att börja framställa konstgjutgods vilket sedan pågick fram till 1950 talet. Då kom nämligen brukets produktion att övergå till framställning av segjärn med den sk, Mehanite-metoden till maskindelar. 1963 tog ASEA över Nävekvarns Bruk och med det upphörde all järngjutning. Bruket kom därmed att gå in i en ny fas som bestod av metall-gjutning samt maskinbearbetning. 1984 koncentrerades tillverkningen till gjutning och bearbetning av aluminium. 1991 började man även framställa gjutgods i magnesium. Efter ett antal ägarbyten och många försök att få lönsamhet tvingades bruket till sist lägga ner all verksamhet i april 2010. Under de sista åren ägdes Nävekvarns Bruk av Suncab AB. Med den alltmer hårdnade konkurrensen tvingades Kolmårdens äldsta Järnbruk lägga ner verksamheten. Ett sorgligt beslut för de 14 anställda som fanns kvar till slutet.
Nävekvarns Styckesbruks storhetstid
Vid Nävekvarns Styckebruk göt man under storhetstiden kanoner från 1 upp till 16 lödige kanoner. Från 1 pundiga upp till 24 pundiga kanoner samt mörsare, haubitsar, granater, kulor och rundskrå. Bruks eran pågick i 387 år vilket får anses beundransvärt. Sedan 2012 används de gamla brukslokalerna av Swede Port Marina. 2014 öppnades även det gamla brukskontoret igen men då som Guesthouse. Det forna kanongjuteriet har alltså under senare tid förvandlats till en modern marina där man kan förvara cirka 150 båtar. I 700 år har Nävån varit den drivande kraften vid Nävekvarn från enklaste skvaltkvarn och bondehytta till modern industri. Den lilla ån har nu mist sin betydelse men utgör ännu idag ett fint inslag i det gamla brukssamhället. Den industriella verksamheten vid Nävekvarn hann tyvärr inte uppnå 400 år men orten lever vidare förhoppningsvis i många år.
